#6782: Olofströmsbiografen

Olofströms-Biografen

i Föreningslokalen.

Förstklassiga förevisningar af lefvande bilder
Ne Hvarje vecka nytt program. .az-5

Program

Söndagen den 13 November.

l.  armén. Militärbilder från Amerika.

Afven republiken Mexiko i Nordamerikas sydligaste armé, ganska aktnings-
värd i styrka för öfrigt. Vi se en del af densamma under en större manöver, vi se
officer-arna vid sina kikare och afståndsbedömningsinstrument, vi se artilleri afbröstat
och under eldgifning, vi få vara med om en synnerligen intressant broslagning o. s. v.

2.   Oerhördt komisk.

Min käre blrror. Som jag här nlågiot vlifkti-gt att omtalat.
bler jag dig besökta mig med .din :hustru loch! din son. ÅYVBiomlblainclo F. d.
General.

General Bombla-ndo sammankallar sin familj för att tillkännagie sitt fö-
restålendle grfbermal med Baronessan Kélémiodhle. Men stopp! Hans birror-
sloln Kalle vlill gärna ärfva Ihlon-om, (och1 medan lhlainrs föräldrar missnöjda
dra sig tillbalda, glömmer han sigl biaklom ett drappreri ochI uppgör leni sprids-
lan. i
p Under det att Karlsson, dien trognie klalfaktorn, bllanlcar genrer-.aliens sklor, -
passar Kalle på odhl fyller kängor-.na med papper. Gleirueralien iycklas efter
upprepade försök att få dlem på sig, men dte klämma ohyggligt. Linkainf-
de anländer hlan, följd af Karlsson, till sin älskadles blostald. På vägen l1lar
han måst taga af sig sinaI kängor, men måste nu tnoits den iolidligra. smär-
tan åter taga dlem plå sig. Kalle lhlar simugit sig efter ochl göimmler sig
bakloim ba-nonlessains fåtölj och sätter en metkrok fäst vild ett snöre uti hlens
nes peruk. l det ögonblick som generalen med en. smonartaid grest öfwerräm
ker buketten, drar Kalle i buketten  perulcien  . . . .

Den xf-öislcrälclfdse gicnierafcn flyr så fort hlans onda fötter tillårta hlon-om-I
ochl banonessain 4finlner Idiet lämpligast att få ett svlimrnlngsanfall.

Kalle lslormrmer liksom händelsevis till platsen, tar af gemeralen s-kbnnlal,
undersöker diem noga... pdf finner pappersmssama. "Genlcralen vänder då
sin wede mot Karlsson. och lofvar latt Kalle slö-all blifva hlans enda arf-
vinge.

Konstfilm!

3. BR oDER vENcENn.

Framstående franska skådespelare medverka.
Iscensåttningen ytterst praktfull.

En af den store konstnären Rafaels lärjungar var julius Romain. Han utmärk-
te sig synnerllgen och var särskildt lofordad af såväl mästaren som kamrater för den
tafla, Marias himmelsfärd, hvarpå han nu målade. Romain är en känslofull yngling
och han älskar en ung skön kvinna. Med sina vänner håller han en dag serenad
för den tillbedda som ändtligen visar sig balkongen och ber sångaren komma upp.
Glad skyndar denne upp för, trapporna i hopp om att blifva hörd. De båda unga
stå midt emot hvarandra, han ser i hennes vackra ögon, hans hjärta jublar, då hon
ändtligen bryter tystnaden, räcker honom sin hand, hvilken Romain innerligt-kysser,
och säger: rMin vän jag kan icke besvara din kärlek ty redan länge tillhör mitt hjär-
ta en annan, se här denna ring. Lämna mig och tänk icke mer på mig.) AUppfylld af
smärta lämnar Romain den sköna och skyndar sig hem. Lifvet är för honom intet nuV
sedan hans kärlek ej blifvit besvarad. Han strider med sig själf. ((Skall jag kasta
detta jämmerlif ifrån - migö

Slutligen har han dock lugnat sig och en manlig beslutsamhet behärskar ho-
nom. Han beslutar sig för att gå in i en broderorden och som munk fullkomligt af-
säga sig världen. Han begifver sig till klostret och hårdt knackande på klosterporten
kastar han en sista blick på världen och väntar att dörren skall öppnas. Han fram-
ställer sin begäran för portvakten och denne låter honom komma in. De tunga dör-
rarna slås igen bakom honom och en inre smärta kommer öfver Romain. (Nu är
jag död för världens. Han rådgör med abboten och denne finner honom mogen att
kunna upptagas i orden. Hans ljusa, böljande lockar falla för abbotens sax, den bru-
na munkkåpan gömmer snart Romains vackra, slanka växt. En tid förgår, broder
Vencenti söker frid för sin försmäktacle själ, men för hans ögon visar sig alltid den
kvinna, hvilken han älskade mer änÅ sitt lif.
milda, rena ögon. Som en demon förföljer honom alltid denna tafla, som han icke
kan glömma. Slutligen börjar han måla en tafla, föreställande Marias himmelsfärd.
Med sällsynt ifver arbetar han därpå och lägger hela sin omsorg på att riktigt lyckas
med madonnans ansikte, ty här på denna tafla vill han beg-rafva sin smärta, vid denna
vill han glädja sig, ty han ser i madonnans rena ögon, hennes, som han en gång äl-
skade. Abboten beundrar taflan och den vackraste platsen i kappellet blir utsedd att
hänga den på. Den vanliga besöksdagen är åter inne, Där kommer mycket folk,
hvilka vilja se klostrets sevärdheter. Vencenti har såsom den yngste brodern blifvit
anförtrodd att föra de besökande omkring. Man kommer då också förbi den af ho-
nom målade taflan och beundrandc betrakta alla denna. De titta efter taflans signa-
tur och läsa rVencentia. Hvem är Vencenti? frågar de, blygsamt bugar sig brodern.
De besökande äro förvånade öfver att en sådan stor talang ligger begrafven inom
dessa kalla klostermurar.
folk för att se mästerverket. En besöksdag är åter inne och bland de besökande är
också en fru, för hvilkens skull Vencenti gick i kloster.
klostret, men som han är mycket förändrad genom munkbeklädnaden, känner hon
icke mer igen den unge lefnadsglade människan, som en gång bedt om hennes hand.
De komma också till madonnataflan. Länge står den unga frun framför taflan och
hennes moder, som följer henne, gör henne uppmärksam på att madonnan i hvarje
drag liknar henne. Broder Vencenti betraktar scenen. Hans hjärta hotar att sprän-
gas sönder, men eden, afsågelsen, nedslår hans lidelse och allvarlig följer han damer-
na ut till dörren. Han kastar en varm blick efter den slanka gestalten och dörren
slåss igen efter dem. Åter en besöksdag, då konstkännare besiktiga klosterskatterna.
Denna gång är det Rafaels lärjungar och abboten visar själf omkring de besökande.
På vederbörligt afstånd följer broder Vencenti dem och slutligen kommer man framför
hans tafla. Konstnärerna betrakta den med förvåning och se efter konstnärens namn.
De fråga abboten, hvem broder Vencenti var, och denne visar nu den på afstånd
stående brodern. De besökande äro borta och abboten träder träder borLJill Vencen--
ti, sägande: (Broder, man beundrar dig som konstnär. Efter betraktandet af din tafla
fråga alla, hvem som är mästaren. Man beundrar vältaflan, men mera: dig såsom
dess skapare. Till Guds högra ära bör du därför offra ditt namn och Jutplåna det
på denna tafla, sä att åskådarna icke ärar dig som konstnär utan upptager intrycket
helt i sig som madonnan gör på honom.) Dessa hårda men berättigade ord träffa
Vencenti hårdt, men full af undergifvenhet tager han penseln som man räcker honom
och.. stryker sitt namn. Med dessa bokstäfver känns det för honom, som om Ihan
själf blifvit struken ur lefnadsboken och han knäböjer för att gifva sin själ frid och
för att glömma denna världen.

4. Den bedragne Othello. skämt.
5. Zen fallige làylnanfen. Tyskt makadam...

Löjtnant Möller är fattig och den han älskar likaså, hvarför de ej kunnat, på
grund af bestämmelserna inom armén, gifta sig. De ha därför gjort sitt val och lef-
va de nu ett lungt och lyckligt familjelif, där en liten ättling utgör medelpunkten för
deras omtanke. ., Huru enkelt de än lcfva räcka dock ej hans små inkomster till, utan
måste han kasta sig i ockrarchänder. Hans kamrater tillställa nu majoren en skrifvel-
se, hvari de fordra att löjtnant Möller antingen skall göra sig fri från såväl kärleksför-
bindelsen som sina skulder eller tvingas att begära sitt afsked. -

Majoren, som är en hedersman, undersöker saken och finner, att det är väl
värdt att hjälpa den unge mannen, hvilket han genast sätter i verket.

Men då tager en af regementets ngre officerare sitt parti och beslutar att på
hvad sätt som hälst bli af med den misshlaglige. Genom att öppet förolämpa löjtnant
Möllers käraste får han dennes blod i svallning och går han mot den nedrige hand--
griplighet till väga. Han blir nu anklagad för misshandling och inburad. Afven nu
är dock hans lyckliga stjärna, äfven denna gång i majorens gestalt, honom bevägen
och få vi se en den mest vackra och gripande upplösning på denna framställning
ur lifvet, man kan begära. -

Konstfilm!

6. Elefuntproression i Lucknow.
V Ståtlig indisk fästtillsfällning. märkligt. intressant.

l Lucknow eller Lakhnau, numera hufvudstad i en af kejsardömet lndiens provinser, fordom
i konungariket Audh, firas en större fäst, hvars förnämsta programnummer är en inponerande elefant-
procession. De briljanta bilderna tala för sig själfva, hvadan ett närmare ingående på den lika vackra
som enastående processionen, hvari ett hundratal rikt utstyrda bärstolsbelastade elefanter deltaga, torde
vara onödigt.

7. Lehman som brottare.
Mycket komisk och skrattretande.


hsta plats 35 öre,
Barn: l:sta plats 25 öre, 2=dra plats 15 öre.

Grammophonmusik.

Biljettpriser:

 

 Bohgs Fabriker, Kristianstad:le

Han ser hennes madonna-ansikte, hennes "

Ryktet om taflan har spridt sig och där kommer mycketVA

Han för henne omkring iuy

Information

Title:
Olofströmsbiografen
Printed year:
1910
Place:
Olofström
Text version:
Show OCR text
Rättigheter:
Public Domain