#5071: Röda Kvarn

Endast Söndag kl. 4, 5, 6, 7, 8 o. 9 (till lill-em.

Entré 4:0 öre. (Kuponger 3 kr.) Skolungdom o. manskap 30 öre.

QEJ

Icke för barn. Icke för barn.

 

 

PROEHM.

 

 

Musik ai .silislirkesiiii

 

 

lllllililllil: llilllll lilllfllll lltll lilill l. Bttll-iliilifl
lllll llllllilli: lill lilllill Btili-lltMllfi.

Spännande vilddjursdrama i 3 avdelningar

i: O RSTA AVDELNINGBN .

Theodor Neudorifer, en ung medicine
kandidat, gick en afton under sin kvälls-
oro-menad förbi en biografteater, dä
hans ögon fängslades a-v ett stort pla-
ikat. vilketN förkunnade att Aut Nissen,
"kallad fil-mdrottningen. uppträdde i ett
drama "Livets villovägar". Det porträtt,
som fanns anbrakt, visade en ung dam
med ett vackert, pikant ansikte. som
genast väckte hans intresse. Han gick
genast in pä biografteatern och äsåg
föreställningen, varunder hans intresse
för hjältinnan ytterligare stegrades.

iHan beslöt att göra ihenncs bekant-
skap, vilkiet ej borde möta några svä-
rigiheter eftersom .han på programmet
säg, att en .av hans vänner, Platen, hade
inspelat det drama. i vilket filmdrott-
ningen uppträdde. 11l-lan skrev gen-H
till denne och bad att få övervara in-
spelningen av en film, on begäran som
naturligtvis genast bifölls. Följande
dag inställde han sig i den stora ifilm-
ateljén i förhoppning att där fä träffa
den sköna divan.

Hans förhoppning slog också in, och
han blev både presenterad för den unga
flickan samt fick över-vara inspelningen
av ett nytt drama, i vilket hon spelade
huvudrollen. -Dä han betraktade hen-
nes ståtliga, yppiga- gestalt, hennes sto-
ra glänsande ögon och hennes läppar,
kring vilka ett outgrundligt leende lek-
te, växte hans beundran allt mer.

Dä hon slutligen tog avsked efter
slutat arbete och begav sig hem. förlo-
rade genast ateljen och arbetet där allt
intresse för Theodor och även han av-
lägsnade sig. Utanför porten hittade
han en liten damväska av siden, som
han tog upp och stoppade i fickan, var-
efter han begav sig .in på ett kafé för
att närmare undersöka sitt fynd. Det
första han säg då ilran öppnade väskan.
vair ett visitkort, pä vilket han läste
"Aut Nissen, Kungsgatan 27".

Theodor spratti till av glädje; det var
hans tillbeddas väska, som Ihon antagli-
gen tappat, då hon lämnat ateljén. Lyc-
kan gynnade honom synbarligen; här
var ett tillfälle att besöka henne i hen-
nes hem. Han fattade genast sitt beslut,
och en stund därefter stod han i fröken
iNissens salong, där han fann henne le-
kande med en liten vacker lejonunge.
ADä han överlämnade- väskan, som bland
annat innehöll ett dyrbart pärlhalsband,
blev han hjäl-tligt mottagen och över-.ho-
pad med ytacksamhetsbetygelser. Den
sköna ko-ketten utvecklade all sin älsk-
värdhet och visade honom omkring i
sin eleganta, med dyrbara konstverk
smyckade- våning. Den dyrbaraste
.skatt den inneslöt var dock en samling
afrikanska lejon, som voro förvarade i
ett stort rum i fkällarväningen, kring vili-
ken löpte ett galleri, varifrån man i
trygghet kunde betrakta de ståt-liga dju-
ren, vilka -Aut höll mycket av och som
hon själv brukade giva föda.

Dä rIlhieodor slutligen tog avsked,
lämnade han sitt hjärta kvar; hennes
.skönhet hade förtrollat honom och han
kände, att han vansinnigt älskade den
bedårande kvinnan, vars blickar även
med en brännande glöd omsveptei den
stätlige och vackre unge mannen.

AiNDlRA AVDiELNIINiGiEN.

.Det förs-ta ibesökletX följdes snart av
andra, och snart var Theodor den skö-
na kokettens underdånige slav. Han
levde endast för henne, lycklig och
stolt över den vackra kvinnans gunst.
Deras förbindelse hade .redan räckt

av .GEORGES JACOBY.

åäää

länge. dä Theodor en dag fick följande
brev:
"Min käre broder!

Vår moders sjukdom har uppslukat
värt lilla kapital, som var utsett till dina
studier. Klan du ej försöka ställa sä,
att du på ett eller annat sätt kan full-
borda dina studier?

Din syster Lina."

Denna underrättelse korn som ett äsk-
s-lag för den unge mannen. Han kände
en oemrotståndlig kallelse för läkaryr-
ket, och hade med liv och lust hängivit
si-g ät sina studier. fOch att nu behöva
avbryta dem! För-tvivlad sänkt-e han
huvudet i sina1 händer.

Då -kände han en mjuk hand pä sitt
huvud och en kär röst viskade hans
namn. Det var Aut, som inträtt i hans
rum och -förundrad över hans dysterhet
frågade om orsaken därtill. Utan att
svara ett ord räckte han henne systerns
brev. som hon genomlästc. l stället
för att bli ledsen, lät hon :blott höra ett
klingande skratt. Dä han förvånad be-
traktade lien-ne. sade hon Vle-ende: "Jag
skall lämna dig de pängar du behöver
tiil-l dina studier." Och då han avvär-
jaude slog ut med händerna, tillade hon:
"Var inte stolt! Om du sedan sä ön-
skar, kunna vi gifta oss, i vilket fall du
ej behöver återbetala pänningarna." Och
då hon därpå lade sin larm kring hans
hals och  på honom med sina strä-
lande ögon, kände han sin stolthet för-
svinna och han mottog hennes anbud.

De voro lyckliga, de båda älskande.
men deras lycka skulle ej vara så länge.
På en bal, som de båda besökte. lät Aut,
upprymd av dansen och champagnen,
kurtisera sig sä ivrigt, att Tlhteodor, upp-
tänd av svartsjuka, ställde till ett häf-
tigt uppträde. som slutade med en full-
ständig brytning.

Följande dag avsände Theodor föl-
jande brev:

"Autl
Jag har nu erfarit sanningen vad dig
angår. Låt oss skiljas som goda vän-
ner, ty all förbindelse oss emellan är
för framtiden omöjlig. Theodor."

Härpä erhöll han följande svar:

"Theodorl .

Jag är för stolt att k-varhålla dig. iDu
är fri. Vi mötas endast ännu en gäng.
men kom då ihåg, att du ej kan undgå
mig och att jag skall hämuas! Ant."

T REiDJ 1E A V.DiEil;N INGEN.

Tre är ha gått. Theodor har avlagt
en glänsande examen och är nu en be-
römd läkare. Han har. för sina studier
och sitt yrke glömt sin passion för Aut,
som var honom ovärdig. I stället har
han fäst sig vid en Vung flicka med en
retn och uppriktig kär-lek, och dä hans
inkomster som en skicklig läkare pä
modet tillåter honom att gifta sig, är
bröllopsdagen redan utsatt.

En dag sitter Aut i sin budoar och lä-
ser tidningen då hennes tblickl faller på
följande notis:

"Den unge, berömde läkaren med. dzr
Theodor iNeudörfer skall ingä äktenskap
med fröken Greta Elvin. iBröllop-sdagen
är bestämd till. . ."

Hon lät tidning-en sjunka och försjönk
i djupa tankar. Så lyfte hon huvudet
och en hotfull blixt glänste i hennes
ögon. . .

Theod-ors bröllop hade ägt ru-m; de
båda makarna voro ensamma, sedan
alla bröllopsgästerna avlägsnat sig och
med lyckliga blickar betraktade de var-
andra. Då stördes deras lycka av ett
brev till Theodor. iDet lydde:

 
 

"Mi-n vän!

Du är bunden av ett löfte. l dag på
din bröllopsdag begär jag att det upp-
fylles. Om du ej vill att hela världen
skall få. veta, hur Theodor Neudörfer
blev läkare, sä kom i afton kl. 10 tillI din
gamla väninna Aut Nissen."

Theodor tvekade länge. iHan kände
en oövervinner-lig motvilja mot föremå-
let för siin gamla förbindelse. Men å.
andra sidan stodo hans heder och rykte
på spel, och han :beslöt att infinna sig.
Under förebärande av ett viktigt sjuk-
besök slet han sig ur sin makas armar
och stod pä bestämd tid i Auts salong.

Aut mottog honom, med sin vanliga
älskvärdhet, men dä hon säg sin :forne
slavs motvilja och avsky för henne,
vaknade hennes hämndlystnad och
grymhet, och hon uttänkte en fruktans-
värd hämndplan. Under -förevändning
av att skänka honom en bröllopsgäva.
bad hon honom i skämtsam ton att med
förbundna ögon följa sig till ett annat
rum. För att sä snart som möjligt få
slut pä det för thonom sä pinsamma upp-
trädet, gick han in på hennes som han
trodde skämtsamma nyck.

Men det var intet skämt, utan en
fruktansvärd verklighet. Med en duk
för ögonen följde han sin lcdsagerska.
som förde honom genom flera rum och
trappor, och dä han slutligen kände sig
ensam ryckte :han bort bindcln för ögo-
nen och säg sig ensam i - lejonburen.
fiörskräckt skyndade han sig till dör-
ren, men denna var stängd. Djuren.
oroade över detta sena besök. började
sakta doft moi-rande närma sig honom.
Kastande förtvivlade blickar ät alla häll,
vai-sebiev den o-lycklige en galler-för-
sedd öppniug nägra .meter frän golvet.
Självbevareisedriften skänkte honom
vingar; han tog ett väldigt språng och
lyckades nä galiret, som han krampak-
tigt omfattade. Det var hög tid, ty de
vredgade vilddjuren röto nedanför .ho-
nom och försökte nä honom. Det var
en yfasansfull belägenhet; han kände att
hans krafter till .följd av den oerhörda
själsspänningen hotade att övergiva ho-
nom och att han inom kort mäste släp-
pa taget, och clä var hans öde avgjort.

Dä hörde han ett bänskratt över sitt
huvud och då han blickade upp säg han
Aut lutande sig ut över balustraden
kring galleriet betrakta honom med
grymma ögon samt hörde henne ropa:
"Dä du ej ville tillhöra mig, får du bliva
lejonens byte", varefter hon avlägsnade
sig.

-De grymma orden, men ännu mer
tanken på hans älskade maka, spände
änyo hans vilja och muskler till ett för-
sök till räddning, och dä .han blickade
sig omkring, såg han i närheten en ljus-
krona, som med en lång kedja var fästad
vid tak-et. Spännande sina krafter till
-en övermänsklig ansträngning kastade
han sig ut i rymden, lyckades få tag ii
ljuskronan och klättrade uppför kedjan
tills han nådde balustradens kant.
Svingande sig över denna, begav han
sig med vacklande steg till närmaste
fönster, ryckte ned gardinen, som han
fäste i fönsterposten, firade sig ned på
gatan - och var räddad. Men där
sveko honom hans krafter och han föll
avsvi-mmad till marken.

Men uppe på balustraden, blickande
ned i l-ejonbur-en, stod en kvinna för-
sänkt i dystra tankar. Hennes hämnd
hade .miss-lyckats, hennes kärlek tillba-
kavisats; livet hade ingenting .mera att
bjud-a lhienne, hon hade ej något :att leva
för. Där nere hos hennes lejon, fanns
död och glömska. Och- hon lutade sig
ut över balustradens kant . . .

 

s

1

fet SVENSK VECKOREVV. far

 

Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.

Information

Title:
Röda Kvarn
Printed year:
1914
Place:
Umeå
Text version:
Show OCR text
Rättigheter:
Public Domain