#4918: Röda Kvarn

etui

Å
,
är
-u
o

.eg :-
.- .I

 :à
(47 .

   

HQQQQQQQQQQQQQQQQQQ

 

QQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ"

Q

Program 5 öre-

ik)

i 35 öre.

ff-

.eeeeåeRoi

Skolungdom Och beväringsmän 25 öre.

Fr. o. m. Måndagen den .2G juli.

Vardagar kl. 6, 7, 8 och 9 till 10 em.

 

QQQQQQQQQQQQQQQQQQQå

 

 

 

 

äåääääääååääääåäöääà,

Musik av igen orkester. Kapellmisltre llltlllt lllllll från Wien.

JIniIa Ivars en.

Sjömansdrama i 3 avdelningar. q

INNEHÅLL.

Skeppsredarcn Bos har fått under-
rättelse om, att ihans fartyg "Requin"
är på heimväg från en långr resa och tro-
ligen skulle löpa in i hamnen följande
morgon. Han begav sig genast till fru
lversen, hustru till förste styrmannen på
fartyget, för att förkunna för henne den
glädjande underrättelsen om hennes
mans snara hemkomst. Det Var dock
föga troligt, att detta var den egentliga
anledningen till den rike skeppredarens
besök hos den fattiga styrmanshustrun.
Hans besök gällde troligen mera, dot-
tern i huset, Anita, en strålande vacker
flicka på aderton 

Hr Bos Visade telegrammet, sorti för-
kunnade fartygets ankomst samt ägna-
de därefter uteslutande sin uppmärk-
samhet åt Anita, som blott skrattade åt
den gamle mannens narraktiga artighe-
ter, men däremot med nöje antog hans
förslag att följande dag följa med om-
bord.

Så snart "Requin" fällt ankar, stego
Anita och Bos ombord. Sedan hon
hjärtligt hälsat på sin far, blev hon före-
ställd för fartygets kapten, Jensen, en
vacker, ståtlig man på omkring 30 år.
De båda unga kände sig vid första ögon-
kastet dragna till hvar-andra, och denna
känsla utvecklade sig inom kort till en
djup, Varm kärlek.

Men deras lycka skulle snart störas.
Skeppsredaren, som i sin kapten Vädra-
de en rival, b-eslöt att göra slag i saken.
och en dag bjöd han familjen Iversen på
middag i sitt eleganta hem. Under mid-
dagen framställde han sitt frieri och an-
höll hos herr och fru Iversen om deras
dotters hand, en anhållan som lpå det
högsta smickrade de båda gamla ohc
som de med nöje biföllo. Men Anita
sade ett bestämt nej, och kunde ej, trots
föräldrarnas böner, förmås att ändra sitt
beslut.

Den rike skeppsredaren skummade
av raseri och förstod genast, att kapte-
nen vunnit den Vackra Anitas hjärta.

an beslöt därför att till hvarje pris
göra-sig kvitt sin rival, och snart hade
han sin plan klar.

Fartyget var gammalt-och ledaren

hade där-för redan strax efter dess
ankomst givit order om de nödvändiga
reparationerna. Nu gav han Varvsin-
genjören befallning att genast avbryta
allt arbete med fartygets reparerande.
Samtidigt sände han kaptenen följande
meddelande:

--- Order till kapten John Jensen att
genast infinna sig till tjänstgöring och
att i morgon bittida med "Requin" av-
gå till Zansibar. Bos.

:Det var ett förkrossande slag för de
rbåda älskande, men den mäktige reda-
rens order .måste efterkommas och ef-
ter ett ömt avsked från Anita avsegla-
de kaptenen på bestämd tid med sitt far-
tyg.

Månader förgingo; inga underrättel-
ser ingingo om fartygets framkomst till
bestämmelseorten, och Anitas oro för
sin älskade var stor. Äntligen komme
underrättelser, som1 bekräftade hennes
värsta farhågor.

Det Var ett telegram till rederifir-
man iBos af .följande lydelse:

-- Ängaren Cincinnati har på öppna
havet funnit luckor med namnet "Re-
quin". Fartyget har med all sannolik-
het sjunkit. Simpson.

Den gamle skeppsredaren bleknade
och kände samvetsagg. Han hade med
vetskap om fartygets dåliga tillstånd
sänt ut det på en farlig färd över oce-
anen, och han hade besättningens liV,

 

 

däribland Anitas fars, på sitt samvete.
Men - bland de omkomna befann sig
även rivalen, och detta uppvägde allt,
både förlusten av fartyget och samvets-
aggen över de många präktiga sjömän-
nens hemska död. I

Nu hade han tru-mfen på hand - och
han vann spelet. I tro att hennes fästman
omkommit och för att rädda sin .mor
från fattigdom, gav Anita slutligen, ehu
rn med förtvivlan i hjärtat, efter för
skeppsredarens böner och efter någon
tid stod bröllopet.

En dag någon tid därefter satt skepps-
redare tBos på sitt kontor, då dörren
öppnades och in trädde - kapten Jen-
sen. Bos stirrade på honom som på
ett spöke och kunde i sin ytterliga häp-
nad ej säga ett ord. Kaptenen lblev för-
vånad över detta besynnerliga motta-
gande, men berättade utförligt om far-
tygets förolyckande, hela besättningens
död i vågorna och hur han ensam blivit
räddad.

Under berättelsens gång hämtade sig
skeppsredaren, hans häpnad övergick
till vrede över rivalens räddning och

vredcn till skadeglädje." Föffliatt njuta"

af sin trumf skickade han efter .Anita
och presenterade henne som sin hustru.
Slutligen återhämtade sig kaptenen, bu-
gadefsig med en dyster och .föraktfull
blick på sin otrogna f. d. fästmö och av-
lägsnade sig. Följande dag avlade han
ett besök hos fru I-Versen för att framfö-
ra hennes makes sista hälsning; här
uppsöktes han av den förkrossade Anita
som ville förklara sitt handlingssätt.
.Men kaptenen, svartsjuk och sårad i si-
na renaste känslor, ville ej höra på hen-
nes ursäkter, utan tog ett hastigt och
kallt farväl.

Anita var förtvivlad; hon måste och
ville rättfärdiga sig i den mans ögon
hon fort-farande älskade så högt, och
vid hemkomsten satte hon sig ned och
skrev följande brev:

--- Käre John! Du ville i går ej
höra mig. Du tror, och det med rätta,
att jag Varit dig otrogen, men om du
visste rätta sammanhanget, skulle du
förlåta mig. Jag ber dig, giv mig till-
fälle att rättfärdiga mig. Jag Väntar
dig kl. F. Anita.

Denna varma bön kunde John ej mot-
stå, och på Jbestämd tid infann han sig.
Det Var ett sorgligt möte, men Anita ha-
de dock den glädjen att kunna övertyga
honom om att hon ej varit honom otro-
gen; hon visade honom det telegram,
som omtalade att fartyget sjunkit och
att alla omkommit, samt sade honom un-
der strömmande tårar, att det endast
Var vissheten om att han Var död och
önskan att kunna betrygga sin gamla
mors ålderdom, som förmått henne att
bli Bos7 hustru.

Följande vdag fick hon ett brev somw

endast innehöll två rader, men som
gjorde hennes sorg ännu tyngre.

- fKära Anita! Jag kan ej glömma
-dig och går i morgon afton ombord på
ett fartyg för att aldrig mer återkomma.
Förlåt mig! Din John.

Följande dag 1ångade ett fartyg ut ur
hamnen. På hamnpiren stod en kvin-
na, som med tårfyllda, sorgsna ögon
blickadeV efter det bortilande fartyget.
Det var Anita. Då det ej längre kunde
skönjas, steg en snyftning ur hennes
bröst. All hennes glädje var för alltid
krossa-d: sorgen och smärtan gjorde
henne utom sig. Ett språng ned i det
djupa mörkret, och vågorna slöto sig
omkring sitt offer. iHennes kvalda hjär-
ta hade fått ro.

m" FörbjudetI för barn. "m

fäääöåääöäåaåöäääää

Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.

 

Sön- och helgdagar dessutom kl. 4 och 5 em.

Kuponger I 10 hilj. kr. 2: 50.

ER. i-(Tl gQQQQQ

ääQQQQQQääöäääääääööääääääaäaaQaöööääääåääöäääää

Information

Title:
Röda Kvarn
Printed year:
1914
Place:
Umeå
Text version:
Show OCR text
Rättigheter:
Public Domain