#4905: Röda Kvarn

Entré 35 öre.

Barn, skolungdom och manskap 25 öre.

 

 

 

 

 

 

 

Musik av saliglgpkgslgml liulinislar: jriikan lllfttll aan han J. Bftli-lflllft

 

PROE

 

 

.all

 

 

 

RH

 

 

m

 

 

 

 

 

 

 

 

IL?-
kd

lill llllllll: lill llllllll llflll-llflllllfl.

DOMARENS SON.

Drama i 4 avdelningar av C. de MORLHON. I

Den unge Edwin Montal befann sig i
en mycket svår belägenhet. Skulder-
na hade växt honom över huvudet, och
nyss hade han fått ett brev från en av
hans största fordringsägare, procenta-
ren Haman, som förklarade att om han
icke om en månad fick sin fordran
200,000 francs, komme han att vända
sig till Edwins far, förhörsdomaren
fvlontal.

Den unge mannen satt ännu med
procentarens brev i handen, försänkt i
tankar hur han skulle kunna komma
ur sina svårigheter, då!!I en hans vän
inträdde och föreslog denne att de
skulle gå ut och tillbringa en glad kväll
tillsammans.

Edwin sade i början nej, men lät snart
övertala sig, och snart sutto de unga
männen på en fin restaurang och för-
1drevo tiden på angenämaste sätt. Snart
fästes Edwins uppmärksamhet vid ett
Dar damer, som sutto vid ett bord i när-
heten, av vilka den ena förvånad be-
traktade honom. Då det var tydligt att
de båda damerna tillhörde demimon-
den, beslöto de båda unga männen att
göra de två damernas bekantskap.
Detta var lätt gjort, och snart sutto de
båda paren tillsammans vid ett bord,
där champagnen snart flödade. :Den
dam, som så ihärdigt fixerat Edwin Var
en djärv äventyret-ska Vid namn Clara
Sigurd, som efter detta sammanträffan-
de blev hans väninna, vilken bekant-
skap dock för Edwin skulle bli av ödes-
diger betydelse.

Edwin glömde allt i den vackra siré-
nens sällskap, och de voro ständigt till-
sammans. tNlen en dag åter-förde ett
brev från fadern honom till verklig-
heten.

"Käre son", skrev fadern, "glöm icke
balen h-os Estings i afton. Du träffar
där den rike fabrikanten lLanges förtju-
sande dotter, vilken bör bliva en pas-
sande hustru åt dig."

Ehuru snärjd i äventyrerskans garn,
hade Edwin dock så mycket förstånd
att han insåg att här vore ett tillfälle att
komma ur sin svåra pänningnöd. Han
medföljde därför sin far till Estings bal,
där han blev .föreställd för herr och fru
Lange samt deras dotter Irene, en för-
tjusande Vacker flicka på aderton år.

Edwin blev vid första anblicken inta-
gen av Irenes unga friska skönhet och
okonstlade sätt, och i stället för en pän-
ningfråga blev det nu en hjärtesak förl
honom i att vinna den intagande unga
flickans hand. Efter detta besök blev
Edwin snart en daglig gäst hos famil-
jen Lange. Snart hade han vunnit den
unga flickans genkärlek och hennes för-
äldrars bifall. Men Clara Sigurd, med
vilken Edwin genast efter sitt första
möte med Irene brutit beslöt att häm-
nas. En dag erhöll Edwins far följan-
de brev:

"Herr domare! Eder son är skyldig
procentaren Haman 200,000 francs, Vil-
ka han tänker betala med sin fästmös
hemgift. En rättrådig domare skulle
säkerligen aldrig tillåta sin son ett så-
dant steg."

Pilen Var väl riktad. lHan tillkallade
Edwin, visade honom brevet och fråga-
de om det var sannt. Sonen erkände
skulden men bestred, att han hade någ-
ra oädla bevekelgegrunder till sitt frieri,
och förklarade, att han älskade Irene
med den varmaste kärlek. 1

Men fadern ansåg hedern fordra att
förbindelsen bröts och skrev samt av-
sände, trots sonens böner, följande brev
till Irenes far:

"il-l-err Lange! Min son har lförslösat
halva min förmögenhet och tänker nu
upphjälpa min ställning genom att äkta

 

 

llle prajrami Söndagar, Måndagar nal larslajar.

Eder dotter. ITag vill icke samtycka
till sådana skamlösa beräkningar. Hans
skulder skall jag betala.v men upplöser
Vår öfverenskommelse. R. Montal."

Detta brev slog ned som en bomb
hos familjen Lange, och Irene grät och
snyftade av förtvivlan. Då Edwin an-
kom för att bedyra sina avsikters ren-
het och sin kärlek till den unga flickan,
blev han skymfligt avvisad och fick ej
ens taga farväl av sin älskade.

1Förtyivlad avlägsnade han sig. Han
lyckades sedermera tillställa Irene föl-
jande brev;

"Vad jag brutit skall jag gottgöra",
skrev han, "jag lämnar mitt fädernes-
land för att återkomma mera Värdig
dig. Vill du samtycka att vänta på mig?
Om icke, så bevilja mig ett sista möte
i afton kl. 10 i parken.

Din förtvivlade Edwin."

Irene kunde ej motstå denna bön. De
båda älskande möttes, och den unga
flickan lovade vänta på honom och Va-
ra honom trogen. Eöljande dag reste
Edwin till Afrika, där han ägnade sig åt
flygväsendet.

Den förslagna äventyrerskans hämnd
hade lyckats. Nu gällde det att slå
mynt av den underbara likheten mel-
lan hennes broder och Edwin. I egen-
skap av Edwin lVlontal Vände han sig
till procentaren Haman med begäran
om ett större lån, och då Edwins fa-
der betalt sonens skuld, hyste procen-
taren ingen tvekan att bevilja ett nytt
lån. Clara och hennes Ibror använde
pängarna till att leva ett glatt liv.

Men pängarna togo snart slut, och
äventyrerskan och hennes bror beslöto
nu företaga en dristig kupp. En dag
erhöll Irene följande brev, som lämna-
des av Clara, förklädd till sömmerska:

"Irenel Jag är i Paris på genomresa
och längtar efter att få återse dig utan
att någon anar det. Lämna överbrin-
garen härav en portnyckel och Vänta
mig i salongen efter supén.

Din Edwin."

Utan betänkande och utan misströ-
ende lämnade hon portnyckeln åt den
föregivne. l kvällens tystnad satt Irene
och väntade på Edwin, men han kom
aldrig. Slutligen gick hon till sängs,
glömmande att låsa dörren till salon-
gen. fStraX efter hennes bortgång öpp-
nades dörren av äventyrerskans bror,
som nu kom för att börja bearbeta kas-
saskåpsdörren. Eabrikören blev Väckt
genom bullret och smög sig in på kon-
toret där han såg en gestalt stå Vid
kassaskåpet. Tjuven rusade ut och kom
in i Irenes sovrum. Eörskräckt kasta-
de sig den unga flickan ur sängen och
igenkände till sin stora glädje Edwin.
I samma ögonblick störtade hennes far
och betjänten in i rummet, sökande ef-
ter tjuven, vilken de dock ej kunde
finna, emedan Irene gömt honom i ett
hörn av rummet. Sedan fadern gått
gick Irene fram till tjuven och befallde
honom att gå ut genom en dörr som
ledde till gården. Tjuven var ej sen
att göra detta. Saken anmäldes för po-
lisen och brottslingen Var man snart
på spåren. Irene försökte ännu en
gång rädda sin älskade och anförtrodde
åt förhörsdomaren Montal att den skyl-
dige var hans egen son. Den stränge
domaren ledde det oaktat efterspanin-
garna med sin vanliga kraft och snart
Var tjuven häktad och dömd till strängt
straff.

Nu inträffade något som med ett slag
förändrade situationen. Edwin återkom
med en stor förmögenhet. Rörd slöt
fadern sin återfunne, berömde son i si-
na armar, och inom kort voro Edwin
och Irene ett lyckligt äkta par.

 

 

kw

Program 5 öre.

Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.

Information

Title:
Röda Kvarn
Printed year:
1914
Place:
Umeå
Text version:
Show OCR text
Rättigheter:
Public Domain