#3118: Biorama

IORAMA

PROGRAM.
i Söndagen d. 2 Okt. kl. 3.10, 4.10 e.

Utställningen i Stockholm 1909.

Utmärkt vällyckad bild.

m.

Entrén. Stora gården. Stora trappan. Nedre gården. Fontänen. Strömkarlen. På musikestraden.
Stora gården (generalrevy). Oentralbuffén. Automaten. En trädgårdsviå Tea-room. En loggia. Stora fontänen.
Kaskaden. Egnahemsvilla. Lotterivilla. Rutschtorn. I gondol. Vattenrutschbanan. Galären, Utställningen

från sjösidan.

En utmärkt fin bild.

Den outtömliga tunnan. Kemisk.

Konsifnm.   Konstfiim.

Framstående franska skådespelare medverka. [scensdttmng ytterst praktfull.

En av den store konstnären Rafaels lärjungar var Julius Eomain. Han utmärkte sig synnerligen och
var särskilt lovordad av såväl mästaren som kamrater för den tavla Marias himmelsfärd, varpå han nu målade. Ro-
main är en känslofull yngling och han älskar en ung skön kvinna. Med sina vänner håller han en dag serenad
för den tillbedda som äntligen visar sig på balkongen och ber sångaren komma upp. Glad skyndar Idenne upp
för trapporna i hopp om att bliva hörd. De båda unga stå nu mitt emot varandra, han ser in i hennes vackra
ögon, hans hjärta jublar, då hon äntligen bryter tystnaden, räcker honom sin hand, vilken Romain innerligt kys-
ser och säger: .LLMin vän, jag kan icke besvara din kärlek ty redan länge tillhör mitt hjärta en annan, se här
denna ring. Lämna mig och tänk icke mer på mig."Uppfylld av smärta lämnar Romain den sköna och skyndar
sig hem. Livet är för honom intet nu sedan hans kärlek ej blivit besvarad. Han strider med sig själv. ,,Skall
jag kasta detta jämmerliv ifrån mig-Z"

Slutligen har han dock lugnat sig och en manlig beslutsamhet behärskar honom. Han beslutar sig för
att gå in i en broderorden och som munk fullkomligt avsäga sig världen. Han begiver sig till klostret och hårt
knackande på kloster-porten kastar han en sista blick på världen och väntar att dörren skall öppnas. Han fram-
ställer sin begäranv för portvakten och denne låter honom komma in. De tunga dörrarna slås igen bakom honom
och en inre smärta kommer över Romain, "Nu är jag död för Världen". Han rådgör med abboten och den finner
honom mogenatt kunna upptagas i orden. Hans ljusa, böljande lockar falla för abbotens sax, den bruna munk-
kåpan gömmer snart Romains vackra, slanka växt. En tid förgär, broder Vencent-i söker frid för sin försmäktade
själ, men för hans ögon visar sig alltid den kvinna, vilken han älskade mer än sitt liv. Han ser hennes madon-
na-ansikte, hennes milda, rena ögon. Som en dämon förföljer honom alltid denna tavla, som han icke kan glöm-
ma. Slutligen börjar han måla en tavla, föreställande Marias himmelsfärd. Med sällsynt iver arbetar han därpå
och nedlägger hela sin omsorg på att riktigt lyckas med madonnans ansikte, ty här på. denna tavla Vill han be-
grava sin smärta, vid denna vill han glädje sig, ty han ser i madonnans rena ögon, hennes, som han en gång
älskade. Abboten beundrar tavlan och den vackraste platsen i kapellet plir utsedd att hänga den på. Den van-
liga besöksdagen är åter inne. Där kommer mycket folk, vilka vilja se "elostrets sevärdheter. Vencenti har så-
som den yngste brodern blivit anförtrodd att föra de besökande omkring. Man kommer då också förbi den av
honom målade tavlan och beundrande betrakta alla denna. De titta efter tavlans signatur och läsa "Vencenti".
Vem är Vencenti? fråga de och blygsamt bugar sig brodern. De besökande äro förvånade över att en sådan stor
talang ligger begraven inom dessa kalla klostermurar. Ryktet om tavlan har spritt sig och det kommer mycket
folk för att se mästervärket. En besöksdag är åter inne och bland de besökande är också en fru, för vilkens
skull Vencenti gick i kloster. Han för henne omkring i klostret, men som han är mycket förändrad genom munk-
beklädnaden, känner Ihon icke mer igen den unga levnadsglada människan, som en gång bad om hennes hand.
De komma också till madonnatavlan. Länge står den unga frun framför tavlan och hennes moder, som följer
henne, gör henne uppmärksam på att madonnan i varje drag liknar henne. Broder Vencenti betraktar scenen.
Hans hjärta hotar att sprängas sönder, men eden, avsägelsen, nedslårV hans lidelse och allvarlig följer han odamer-
na ut till dörren. Han kastar en varm blick efter den slanka gestalten och dörren slås igen efter dem. Ater en
besöksdag, då konstkännare besikta klosterskattorna. Denna gång är det Rafaels lärjungar och abboten visar
själv omkring de besökande. På Vederbörligt avstånd följer broder Vencenti dem och slutligen kommer man
framför hans tavla. Konstnärer-na betrakta den med förvåning och se efter konstnärens namn. De fråga abboten
vem broder Vencenti var, och denne visar nu den på avstånd stående brodern. De besökande äro borta och
abboten träder bort till Vencenti, sägande: "Bi-oder, man beundrar dig såsom konstnär. Efter betraktandet av
din tavla fråga alla, vem som är mästaren. Man beundrar väl tavlan, men mera dig såsom dess skapare. Till
Guds högre ära bör du därför offra ditt namn .och utplåna det på denna tavla, så att åskådaren icke ärar dig
som konstnär utan upptager intrycket helt i sig som madonnan gör på honom." Dessa hårda men berätti-
gade ord .träffa Vencenti hårt, men full av under-givenhet tager han penseln som man räcker honom och stryker
sitt namn. Med dessa bokstäver känns det för honom, som om han själv blivit struken ur levnadsboken och han
knäböjer för att givaisin själ frid och för att glömma denna världen.

Mexiko och dess omgivningar.

Jordens intressantaste land.

För första gången i kinematografiens historia är Mexiko framställt i rörliga levande bilder
ao ovanligt livlig och underhållande natur.

Ett av de mest intressanta land på den stora kontinenten, rikt på historiska minnen och fullt med spår
av gammal bildning ökar den långa förteckningen på levande natur-bilder. Levnadssättet och sederna i litet
kända trakter och många av de växlande seenernaiMexiko äro framställdaibilder fulla av nyheter och upplysningar.

Bildens innehåll:

l. San Francisco aveny. 2. Blomster-torget.

3. Ixtacalco, en utkant av en indiansk by. 4. En ga-
tuscen i Mexiko.

5. G-ardestruppernas läger vid Ixtacalco. 6. En mexikansk ryttare. 7. Parker-vid Ghapultepec
8. Kanalen. 9. Indiansk fiskare. 10. Passerande genom en sluss i kanalen. 11. En allmän skrivare på en
gata i Mexiko. 12. Borgmästarpalatset eller Mexikos största promenadplats. 13. Duckande "Pulcaft 14. In-l
diansk kvinna, bakande och säljande majskakor.

m-z FöRBYTTA REsvÄsKonNA.

Genoml-olig.

Förstkiassig pianomusik.

Biljettpriserna till dessa föreställningar äro på alla platser:
För vuxna 25 öre, för barn 10 öre. t

W Halmstad l9l0, P. knohlersfilccidenstr.

Information

Title:
Biorama
Printed year:
1910
Place:
Halmstad
Text version:
Show OCR text
Rättigheter:
Public Domain